Natt med katt
En vanligt sömnlös natt, denna natt störd av en 75 årig råttgiftsimun katthona som jamade hela natten.
Övervägde skarpt att släppa ut henne, balkongvägen, men en liiiiten kattvän boende i mitt hjärta sa att jag inte kunde släppa henne från femte våningen mitt i rusningstrafiken på tidiga morgonen. Så jag klev upp istället. Klockan fem!!
Trampade i kattens vattenskål, satt på mitt kaffe, snubblade över Bobby car:en på väg till toaletten och väckte därmed Alice som i samma stund hon vaknade insåg att nappen var borta och skrek av hela sin kraft till dess jag hittat nappen.
Väckte Anton.
Väckte Anders som sur som ättika masade sig upp ur sängen och in på toa. Jag fann nappen gick med benen i kors och med en urinblåsa som värkte och bankade hysteriskt på toalettdörren. Detta påskyndade inte Anders som surt muttrade någonting om att diskhon också har avlopp.
Anton kommer skuttandes och slänger sig förbi mig i toalettkön.
- Jag stod här först! Sqa jag bestämt.
-Ja men jag är för liten för att hålla mig, sa Anton.
-Du får hålla dig, sa jag, mamma är snabb! Jag MÅÅÅÅSTE Kissa!!!!!
Sagt och gjort, när Anders efter 25 minuter tömt sin urinblåsa och Anton och jag stått utanför dörren och hört detta skvalande som för stunden är både drömskt, underbart och plågande att höra blev det min tur! 10 sekunder senare var jag klar, öppnade toalettdörren och konstaterade att Anton verkligen var för liten för att hålla sig........
Övervägde skarpt att släppa ut henne, balkongvägen, men en liiiiten kattvän boende i mitt hjärta sa att jag inte kunde släppa henne från femte våningen mitt i rusningstrafiken på tidiga morgonen. Så jag klev upp istället. Klockan fem!!
Trampade i kattens vattenskål, satt på mitt kaffe, snubblade över Bobby car:en på väg till toaletten och väckte därmed Alice som i samma stund hon vaknade insåg att nappen var borta och skrek av hela sin kraft till dess jag hittat nappen.
Väckte Anton.
Väckte Anders som sur som ättika masade sig upp ur sängen och in på toa. Jag fann nappen gick med benen i kors och med en urinblåsa som värkte och bankade hysteriskt på toalettdörren. Detta påskyndade inte Anders som surt muttrade någonting om att diskhon också har avlopp.
Anton kommer skuttandes och slänger sig förbi mig i toalettkön.
- Jag stod här först! Sqa jag bestämt.
-Ja men jag är för liten för att hålla mig, sa Anton.
-Du får hålla dig, sa jag, mamma är snabb! Jag MÅÅÅÅSTE Kissa!!!!!
Sagt och gjort, när Anders efter 25 minuter tömt sin urinblåsa och Anton och jag stått utanför dörren och hört detta skvalande som för stunden är både drömskt, underbart och plågande att höra blev det min tur! 10 sekunder senare var jag klar, öppnade toalettdörren och konstaterade att Anton verkligen var för liten för att hålla sig........
Kommentarer
Trackback
