Mordersmål
Min morsa var här igår. Hör inte till vanligheten. Hon tittade med den där bekymrade minen på mina krukväxter. ja eller de där bruna spindelbensliknande föremålen som hänger ned efter krukkanten ned på fönster brädan som andra kallar växter.
- Anna, vattnar du aldrig blommorna frågar hon.
jag svarar att: jag inte ens visste om att jag hade krukväxter i fönstret, och hur nu jag skulle knnat veta det när jag har fullt sjå att titta ned i golvet när jag går omkring i lägenheten för att inte kliva på några leksaker.
-Och hur du ser ut Anna, hur går det för dig, går du till arbetsförmedlingen?
först beklagar hon sig över hur blommorna ser ut, men sen ger hon sig på mig. Så ja! stampa på mig mer bara. stampa på......
-ja jag går till arbetsförmedlingen de har nämligen bestämt en liten regel från regeringen att om man Inte går dit får man heller ingen a-kassa. Fiffigt? Javisst. Onödigt? absolut.
-vaddå onödigt hittar du inga jobb då? frågar hon. Min morsa är från östermalm (känns det som) o gift med en diriktör (tror hon....) och har aldrig behövt bekymra sig över arbeten i hela sitt liv. (tror jag....)
- jo svarar jag massvis av dem. problemet är att de sällan anställer en mysklädd ensamstående morsa utan utbildning som inte ens fixar att vattna sina blommor och som är bitter på livet!
-Men Anna är du bitter på livet?
-Nej, lägg av varför skulle jag vara det? Jag har ju allt man önskar! en lortig trea på femte våningen, en idiot till farsa åt mina ungar, knappt pengar till hyran, en inneboende som bestämmer TV kanaler på kvällarna och en katt som är minst 75 år, missnöjd med att vara fånge inomhus men ändå aldrig dör trots att jag alltid praparerar maten med gammal råttgift. nej varför skulle jag vara bitter?
det tar nog ett tag innan jag får besök av henne igen.
- Anna, vattnar du aldrig blommorna frågar hon.
jag svarar att: jag inte ens visste om att jag hade krukväxter i fönstret, och hur nu jag skulle knnat veta det när jag har fullt sjå att titta ned i golvet när jag går omkring i lägenheten för att inte kliva på några leksaker.
-Och hur du ser ut Anna, hur går det för dig, går du till arbetsförmedlingen?
först beklagar hon sig över hur blommorna ser ut, men sen ger hon sig på mig. Så ja! stampa på mig mer bara. stampa på......
-ja jag går till arbetsförmedlingen de har nämligen bestämt en liten regel från regeringen att om man Inte går dit får man heller ingen a-kassa. Fiffigt? Javisst. Onödigt? absolut.
-vaddå onödigt hittar du inga jobb då? frågar hon. Min morsa är från östermalm (känns det som) o gift med en diriktör (tror hon....) och har aldrig behövt bekymra sig över arbeten i hela sitt liv. (tror jag....)
- jo svarar jag massvis av dem. problemet är att de sällan anställer en mysklädd ensamstående morsa utan utbildning som inte ens fixar att vattna sina blommor och som är bitter på livet!
-Men Anna är du bitter på livet?
-Nej, lägg av varför skulle jag vara det? Jag har ju allt man önskar! en lortig trea på femte våningen, en idiot till farsa åt mina ungar, knappt pengar till hyran, en inneboende som bestämmer TV kanaler på kvällarna och en katt som är minst 75 år, missnöjd med att vara fånge inomhus men ändå aldrig dör trots att jag alltid praparerar maten med gammal råttgift. nej varför skulle jag vara bitter?
det tar nog ett tag innan jag får besök av henne igen.
Kommentarer
Trackback
